Jobb- och utvecklingsgarantin närmar sig 50 000 deltagare

Sammanfattning

Vid halvårsskiftet 2007 infördes jobb och utvecklingsgarantin, JOB, som ett av arbetsmarknadspolitikens viktigaste program för personer med lång arbetslöshet. JOB ersatte successivt aktivitetsgarantin som pågått sedan hösten 2000.

JOB har växt till en omfattning av 40 000 deltagare och växer oavbrutet med ca 1 000 deltagare per månad. Redan tidigt nästa år kan antalet deltagare vara uppe i 50 000. Allt mer av Arbetsförmedlingens personella och ekonomiska resurser binds upp i JOB. Resurser till förmedlingens stora flöden av andra sökande och till arbetsgivare måste fördelas om till JOB.

Arbetsförmedlingens upphandling av privata jobbförmedlare s.k. kompletterande aktörer reducerar trycket till viss del. Samtidigt försvagas arbetsmarknaden, antalet sökande och arbetslösa ökar och antalet lediga jobb minskar.

JOB omfattar tre tidsrelaterade faser. Den tredje fasen börjar efter 450 förbrukade ersättningsdagar. Dvs. efter ca 21 månader eller med start omkring andra kvartalet 2009. I Fas tre ska deltagarna erbjudas "Varaktig samhällsnyttig sysselsättning". Ett brett antagande pekar mot att redan hösten 2009 behövs 10-20 000 platser för JOBdeltagare som nått fas tre.

Tillväxten av antalet deltagare i JOB måste brytas. Arbetsförmedlingens ansträngningar hittills har inte räckt för att utflödet ur JOB ska vara högre än inflödet, trots att Sverige haft en period med den starkaste arbetsmarknaden på flera decennier.

Kompetensgapet hos JOBdeltagarna i förhållande till arbetsmarknadens krav är stort. Dvs. utbildning, var man bor och ens förmåga svarar inte tillräckligt bra mot efterfrågan på arbetsmarknaden.

JOBdeltagarna bildar ett stort samlat utbud av arbetskraft och representerar ett stort ekonomiskt och humanitärt värde. Ett räkneexempel ger resultatet att JOBdeltagarna representerar en samlad produktionsresurs av ca 150 000 miljoner kronor vid "BNPvärdet" 250 000 kr per capita och år.

Analysen i denna rapport tyder på att det inte finns några enkla och/eller generella metoder för att lösa situationen för JOBdeltagarna. Några av de viktigaste slutsatserna är att:

• Individperspektivet med JOBdeltagarens hela kompetens måste fokuseras
• Utbudet av lämpliga arbetsuppgifter behöver vara stort och aktiveras genom intensiva arbetsgivarkontakter
• Kompetensgapet mellan JOBdeltagarna och arbetsmarknadens behov behöver fyllas av lämpliga utbildnings och träningsaktiviteter
• Egenansvar och krav på deltagarna ska formuleras tydligt
• En djupstudie av de som har mycket lång inskrivningstid på Arbetsförmedlingen bör ge svar på om de över huvud taget är aktuella för arbetsmarknaden och i så fall för vilka insatser
• Verksamheten inom Fas tre bör begränsas så långt som möjligt och ske på den reguljära arbetsmarknaden för att deltagarna inte ska fjärma sig från denna.